den största rädslan man har när barn är påväg är att förhållandet ska komma i kläm och att man ska tappa bort varandra i familjebubblan. man är konstant trött och efter en hel dag med bajs, kräk, lek, skratt och gråt så är man inte världssugen på att socialisera med sin partner alla gånger men samtidigt är man livrädd för att man ska komma så långt att man tillslut är tillsammans för barnens skull.
jag kommer ihåg en eftermiddag några dagar efter förlossningen och en hormonproppad jennelie sitter och ammar i soffan, tittar på det nya livet medan max lagar mat och tanken om att det aldrig mer bara kommer bli som förut slår till..syndafloden var framme och jag grät i säkert 4-5 timmar så fort jag tänkte på det. även om ett nytt underbarare liv var ett faktum så har man ändå förlorat sitt tidigare liv. stackars maxen fick trösta och krama mig många gånger den kvällen :P
men..efter 7 månader har man börjat inse att kärlek inte alltid behöver vara just sitta i soffan framför en film och bara kramas och pussas. nej det är mycket mer än så, som att ge varandra sovmorgon, laga lite mat till sin partner eller tom bara spela ett parti chicago en kväll kan ge kärleksrus som räcker flera dagar!
det sitter i detaljerna, småsaker som att ge en extra kram eller möta sin partner vid dörren och pussa den välkommen hem. små enkla saker helt enkelt ♡
Kommentera